Hemma Igen!

Härligt att vara hemma igen. Borta bra, men hemma bäst, håller hela familjen Sundström med om, i dagens läge. Själv har jag rivstartat med att sitta på Högskolan Borås, och skrivit planer och idéer och statistik och tankar och manuslappar, osv. mm. osv. Nu är det meningen att mitt filmprojekt ska börja lyfta. Vi får se hur det går de närmaste dagarna, men det känns rätt bra, efter dagens arbete. Jag ska ringa litet folk, stämma träff, sampla litet bilder, ta litet kort, filma litet film, osv. Jag känner att jag har klart för mig VAD, för tillfället.

Men saker kan ändras, än.....

fortsättning följer!

struktur

Att gestaltningsarbeta på semesterresan har definitivt inte varit så lätt som jag hade föreställt mig. När vardagens ekorrhjul är avstiget, upptäcker familjen hur himla trevligt det är att umgås med varandra. VI hittar på en massa skoj; badar, leker på lekland, shoppar, besöker lekplatser, utomhusteater, mm. Tiden bara flyger!! Luleå är en höjdarsemesterstad!! Min längtan efter att sitta och tänka koncentrerat, är fortfarande otillfredställd. Kanske är det därför jag sysslar med struktur, under de tillfällen jag lyckas ta mig egen tid. Litet filmande har det blivit, men det har varit svårt att få folk att ställa upp framför kameran. Jag lade upp ett klipp på youtube för att se om det gick lättare än på blogger. Det gjorde det inte! Det tog 2 timmar att tugga ner en 2 minuters film. Det kommer jag inte att göra igen, ialla fall inte med oredigerat material. För den som kollar på klippet, står det klart att mycket redigering krävs om det ska kunna användas. Tänk vad mycket ljud man aldrig tänker på när man samtalar ute i stadsmiljön. Sänk ljudet när du tittar på KLIPPET.
Strukturen jag ägnar mig åt, iandanom, är kanske ett manus, kanske ett förstadium. Den bestär av olika nivåer, som jag vill införliva med mina tankar. Först kommer punkterna med vad jag vill berätta. OBS! Allt kan ändras!!

1. Bistånd är bara pengar som byter ägare.
2. Folk bryr sig inte om varandra nuförtiden.
3. Jag vill kolla upp biståndsorganisationer.
4. Vad mycket pengar!
5. Vad många människor!
6. De gör MER än skänker pengar!!!
7. Folk visar faktiskt MEDKÄNSLA!
8. LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN!

Vidare tänker jag på Kattis bedömningsmatris, vars rubriker kan användas som kronometer. Jag har glömt pappret med den hemma, men tror mig komma ihåg den delvis. (Jag skriver inte upp den här)

En progressionsordning som jag kan använda mig av är den gamla klassikern; uppsatsskrivandets.

1. Intro/ presentation
2. syfte/metod
3. tes/frågeställning
4. bakgrund/ tidigare forskning
5. resultat
6. analys
7. sammanfattning

Om jag nu använder mina strukturer för att berätta historien ovan, kan det nog bli tråkigt värre. Men om jag använder mig av mina kära, gamla retoriska stöttepelare; Ethos, Pathos och Logos, kommer det nog att funka.

• Ethos; ser till att moralen och sanningen inte glöms bort.
• Pathos; visar genom att vädja till våra känslor hur mänskliga vi är.
• Logos; ser till att vi lär oss något av upplevelsen. Konsekvens och sensmoral.

Nu känner jag att jag har gjort, och tänkt, en hel del, faktiskt. Någon tänker säkert att "Struktur är förkastligt! Ut i KAOS!" Men det finns tid för det också. (Eller; de har aldrig varit på Leos Lekland i Luleå, en regnig dag i semestertider!)

Imorgon kommer jag oförtrutet att jobba vidare, men då på resa mot Stockholm, där vi ska utforska turistfällor i tre dagar. HURRA!!

Alla kommentarer mottages med tacksamhet.

Hej!

Ja, kära nån, vad tiden går fort!!! Redan tisdag, och jag har, trots ambitioner, inte bloggat sedan förra hanledningen.

Det var underbart att sitta på en gräsmatta och bli influerad av sina kursare. Märkligt att jag fortfarande blir så förvånad, över hur givande det är med grupphandledning. Men tur är väl det, för ibland är själva arbetet med gestaltningen så tråkig, att man behöver något att se fram emot, om inte annat för er andras skull. Denna veckas handledning får ni dock klara er utan mig, ty jag har förflyttat mig till nordligare breddgrader, nämligen Luleå. Vi har kört bil genom ett tropiskt Sverige, och utnyttjat alla tänkbara ismaskiner, swimmingpooler och duchar på Scandichotell, runt om i Sverige. En underbar, vacker men varm resa, tycker hela familjen. Väl framme i Luleå, har vi firat makens 50-årsdag. Härligt att vara framme.

Jag har nu lagt två timmars tuggtid på att försöka publicera en liten filmsnutt om bidrag. Och misslyckats. Bara för att bevisa att det går, ligger den lilla minifilmen ovan. Inspelad i Umeå. SKa göra ett nytt försök, senare ikväll, men ärligt talat, jag har inte mycket hopp...

Men jag har filmat några snuttar, tänkt litet till, renodlat mina tankar...?? och skrivit några rader. Fast jag hade nog sett framför mig, hur jag, tillbakalutad med en GT i handen, skriver slutet på "synopsiset". Tji!! Kanske en fördel, vem vet.

Jag har, som vanligt återknutit bekantskapen med mina gamla grekfavoriter; Ethos, Pathos och Logos. De ska få vara mina stöttepelare. Vad som också finns med mig, hela tiden, är N:s hand; man kan göra en film med speakertext, där bilden illustrerar texten, och sen tar man bort speakern!!! Det är DÅ man ser vad man EGENTLIGEN har sagt!! Och så jobbar man vidare utifrån det.

Det KAN bli ett bildspel istället för en film....... Eller inte.....

Ja,ja ! Processen fortskrider.

ak

Litet ditten och litet datten...

Jag längtar efter gruppen, och sitter och tittar efter nya blogginlägg varje dag. Men att blogga litet själv!!! - Va??!! Glömde det!! Äntligen har jag fått tummen ur, och ska försöka uppdatera er alla. Handledningen med N förra veckan var bra. Jag berättade litet om mina tankar om det jag tidigare bloggat, och vi kom raskt överens om att: en film skulle kunna vara ett bra (och nytt!) sätt att försöka uttrycka mig visuellt, på.
Sedan dess har jag börjat borra mig in i arbetet med att försöka komma på hur man gör en film. Som vanligt går jag ut hårt, och ökar! Jag har research-surfat, jag har börjat att filma små snuttar, jag har börjat med ett övningsprojekt på iMovie, för att lära mig knepen. Jag har träffat och intervjuat något så exklusivt som: en kommunal volontärsamordnare!! Jag ar påbörjat manusskrivandet, genom att skriva massa små rosa lappar och lagt ut på bordet. Funderingar på hur man är tydlig i sitt visuella språk, pågår, och kommer snart att rendera i någon sorts plan, tror jag. På torsdag ska jag träffa en kompis som vet allt om bistånd, välgörenhet och volontärarbete.
Som sagt: BRED FRONT - och så bara ÖKA!
Någonstans hoppas jag att mina olika trådar kommer att knytas, eller varför inte flätas, ihop. Säkert kommer jag att justera mina manuslappar, klippa och klistra bland filmklippen, osv, men det är ju DET det går ut på!

ska försöka blogga litet oftare.... (absolut!)

omvändelsen..

Jag måste nog erkänna att jag har snöat in på den första delen av min mening. Den är, enligt min åsikt, essensen av de resterande satserna. Bistå dina medspelare. Nu, mer än någonsin, är världens befolkning våra medspelare. Dels på grund av det ökade globala utbytet, men också det ökade behovet att samarbeta över etniska och kulturella gränser, för att rädda miljön.
Min första tanke handlade om alla dessa bistånds/tiggar-galor på tv. Jag irriterar mig litet på dem, och känner mig litet skeptisk till om de verkligen gör nytta, eller om de är ett billigt och populärt sätt att köpa "moderna avlatsbrev". Eller är det ett uttryck för den fortsatta amerikaniseringen, där chairity är ett omfattande och socialt vedertaget fenomen.
Efter allt tänkande under helgen som gått, var det skönt att sätta sig vid datorn och utföra litet handgriplig reserch. Utforska bistånd!
Hamnade först på Wikipedia: nämndeman, gav RFS: riksförbundet frivilliga samhällsarbetare. WOW! Vad imponerad av mina medmänniskor jag blir. Kolla denna länken!! Så många människor som gör saker för andra, utan att det annonseras om det! FRII är frivilligorganisationernas insamlingsråd, och där kan man läsa om hisnande siffror för hur mycket pengar som samlas in i Sverige varje år. IMPONERANDE! Vidare till Radiohjälpen, som är Sveriges Radios insamlingsorganisation. FANTASTISKT! Min skepticism mot insamlingar och välgörenhet börjar falna, och jag inser att väldigt många av mina medmänniskor gör BETYDANDE insatser för sina medmänniskor! Är det bara jag som tänker på mej? Hittade en pdf: Undersökning om svenska folkets attityder och givande till ideella hjälporganistationer, synen på ideella fonder samt inställningen till företagens samhälls- och miljöansvar. (Swedbank Robur januari 2010) Om jag jobbar vidare på det här spåret, ska jag absolut fördjupa mig i den.
Slutligen, med hjärtat varmt efter att ha återupptäckt idealismen hos människorna, tittade jag in på SIDA. Den statliga delen av biståndet utom Sverige, gjorde mig inte mindre imponerad.

Gestaltning!! Det känns inte längre oöverkomligt att hitta något att gestalta. Som vanligt är det SOVRA som är det svåra. Denna gången ska jag utgå ifrån något jag vill berätta. Som omväxling.
Kanske ska jag utforma ett "förstapris" och dela ut det till hjälpande människor. Kanske ett bildspel med foton av ett flertal! De tystlåtna hjältarna borde få litet credit, dock utan att vulgarisera dem. Jag tror att jag vill säga detta:

Titta här! Mänskligheten är inte alls på väg åt helvete!! Medmänskligheten lever!!

Känns bra! Nu ska jag bara hitta på ett sätt!

Bistå andra spelare...

Tankar om biståndsarbetare. Varför låter det högstatus med bistånd, och lågstatus med service. I grund och botten tror jag att det är viljan och känslan av tillfredsställelse när man gör något för sin nästa, som driver både taxichauffören, missionären, servitrisen och sjuksköterskan. Man skulle lätt kunna påstå att det handlar om skillnaden i kompetens; chauffören och servitrisen utför ett arbete jag själv skulle kunna göra, medan sjuksköterskan och missionären måste ha extra utbildning. Kanske är det även därför utövande konstnärer/musiker oftast har tveksam status. Lärare i de "estetiska ämnena" får ju ofta höra kommentarer som indikerar det. "Så kommer de till dig och ritar en bild." " Vad kul det måste vara för dig som får jobba med din hobby!" osv Kan det till och med vara därför vi "tillåter" att killar tycker inte om syslöjd lika mycket som tjejer" och "man kan ju inte begära att killarna ska vara lika framåt som tjejerna i hemkunskapen.." Först när vi för fram bildämnet i skolan som ett kommunikativt ämne, som dessutom ökar i betydelse i it-kulturen, får det ett statusskimmer över sig. (anser jag under protest!) (Kanske en fotoserie med biståndsarbetare av olika slag. )

Andra biståndsarbetare:
När ambulansen ska hämta patienter med osäkra skador i "stökiga" stadsdelar, har de rutinmässigt polishandräckning. Detta gäller även andra "spelare" i räddningstjänsten. Undrar om det gäller i hela Sverige? Hur är det på landsbygden? Undrar om t.ex. en präst eller imam skulle få polishandräckning om de skulle till en "osäker" miljö?
Känner sig personal inom hemtjänsten sig trygga? Taxichaffisarna?
Kanske intervjua för en film?

Undersöka nyttan av populärföreteelsen tv-galor. Typ före - gala - efter.. grunda på statistik.. utveckling..

Jaja! Jag fortsätter väl tänka imorgon.. Midsommarafton. (Man tänker så bra med en liten sillbit innanför västen!!)

Fortsatt brainstormande

Det finns förvisso fler angreppssätt än de tre kodorden som ingångar till min gestaltning. Men alla goda ting är tre. Treenigheten är litet helig och förekommer i väldigt många sammanhang. Det känns slagfärdigt och trovärdigt med tre. Ditten och datten, kreti och pleti, javisst, det funkar som förenkling av det vi vill förklara. Till och med Yin & Yang känns ganska enkelt, men tro, hopp och kärlek!, ABC (som i andning, blödning och cirkulation), Fadern, sonen och den helige ande. Inte bara ett argument (saker är olika), utan adekvat, genomfört och trovärdigt. (För den som känner sig skeptisk till ovanstående resonemang, vill jag bara betyga att jag inte helt har glömt bort: peppar&salt, kvinna&man, svart&vitt m.fl) Lustigt, när man tänker på det; att retoriskt sett, är alla goda ting tre. Men i det sociala (infinita) spelet, är det verkligen inte någon fördel med tre. Där ska man antingen vara två, eller en större grupp. Detta tycks ju vara vedertaget, när man tänker hur laddat det blir när man t.ex. grupperar skolbarn i tre. Kärleksförhållanden med tre parter anses ju vara MYCKET suspekt. Tre indikerar också skarp läge: Varningstriangeln, Djävulens harpun (eller vad det är), återvinningssymbolen, osv.

Jag HAR tänkt på annat än tre.
Bistå andra spelare, erbjud dig att hämta saker och hjälpa till med allt.
Så här i fotbolls-vm-tider går mina tankar till de emotionellt överladdade coacherna, som exponeras via tv i hela världen. Hur fick jag de associationerna? Hjälper de till med allt, eller?

Nej, nu måste sjuka lillflickan väckas.... jag återkommer!