struktur

Att gestaltningsarbeta på semesterresan har definitivt inte varit så lätt som jag hade föreställt mig. När vardagens ekorrhjul är avstiget, upptäcker familjen hur himla trevligt det är att umgås med varandra. VI hittar på en massa skoj; badar, leker på lekland, shoppar, besöker lekplatser, utomhusteater, mm. Tiden bara flyger!! Luleå är en höjdarsemesterstad!! Min längtan efter att sitta och tänka koncentrerat, är fortfarande otillfredställd. Kanske är det därför jag sysslar med struktur, under de tillfällen jag lyckas ta mig egen tid. Litet filmande har det blivit, men det har varit svårt att få folk att ställa upp framför kameran. Jag lade upp ett klipp på youtube för att se om det gick lättare än på blogger. Det gjorde det inte! Det tog 2 timmar att tugga ner en 2 minuters film. Det kommer jag inte att göra igen, ialla fall inte med oredigerat material. För den som kollar på klippet, står det klart att mycket redigering krävs om det ska kunna användas. Tänk vad mycket ljud man aldrig tänker på när man samtalar ute i stadsmiljön. Sänk ljudet när du tittar på KLIPPET.
Strukturen jag ägnar mig åt, iandanom, är kanske ett manus, kanske ett förstadium. Den bestär av olika nivåer, som jag vill införliva med mina tankar. Först kommer punkterna med vad jag vill berätta. OBS! Allt kan ändras!!

1. Bistånd är bara pengar som byter ägare.
2. Folk bryr sig inte om varandra nuförtiden.
3. Jag vill kolla upp biståndsorganisationer.
4. Vad mycket pengar!
5. Vad många människor!
6. De gör MER än skänker pengar!!!
7. Folk visar faktiskt MEDKÄNSLA!
8. LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN!

Vidare tänker jag på Kattis bedömningsmatris, vars rubriker kan användas som kronometer. Jag har glömt pappret med den hemma, men tror mig komma ihåg den delvis. (Jag skriver inte upp den här)

En progressionsordning som jag kan använda mig av är den gamla klassikern; uppsatsskrivandets.

1. Intro/ presentation
2. syfte/metod
3. tes/frågeställning
4. bakgrund/ tidigare forskning
5. resultat
6. analys
7. sammanfattning

Om jag nu använder mina strukturer för att berätta historien ovan, kan det nog bli tråkigt värre. Men om jag använder mig av mina kära, gamla retoriska stöttepelare; Ethos, Pathos och Logos, kommer det nog att funka.

• Ethos; ser till att moralen och sanningen inte glöms bort.
• Pathos; visar genom att vädja till våra känslor hur mänskliga vi är.
• Logos; ser till att vi lär oss något av upplevelsen. Konsekvens och sensmoral.

Nu känner jag att jag har gjort, och tänkt, en hel del, faktiskt. Någon tänker säkert att "Struktur är förkastligt! Ut i KAOS!" Men det finns tid för det också. (Eller; de har aldrig varit på Leos Lekland i Luleå, en regnig dag i semestertider!)

Imorgon kommer jag oförtrutet att jobba vidare, men då på resa mot Stockholm, där vi ska utforska turistfällor i tre dagar. HURRA!!

Alla kommentarer mottages med tacksamhet.

Hej!