Mycket har hänt. Handledning, didaktikseminarium, erövrandet av moviemaker, filmande, mm. mm. Jag kan inte förstå, varför det är så svårt att komma igång med bloggandet denna gången. Hjärnan är igång hela tiden, och det händer saker ständigt. Men det är på något sätt så, att jag inte har TID att skriva ner det. Inte för att jag inte har tiden, utan för att .... jag vet inte, kanske är varvtalet för högt, så jag måste handla innan tanken försvinner i nästa nivå. Kanske är mina tankar för lättflyktiga... Jag skriver mängder av små lappar, som jag strör omkring mig. Bara för att inte glömma vad jag ska blogga om. "Hitta kärnan, budskapet. Dekonstruera mera! Visuellt berättande. Medmänsklighet. Mänsklighet. Möten. Medmänsklighet är möten. Ögonblick. Men också planerad omtanke. Mänskliga möten - som på vår handledning i onsdags. Att få delta i varandras djupdykningar. Jag skulle vilja bidra mer till de stora upptäckternas skara. Allt har kanske sin tid. Stora upptäckter och små upptäckter. Var och en gör sin egen livsresa. Medmänskliga möten med andra resenärer ger oss hopp. Handledningarna är inte alltid lätta. Inte heller alltid bra, kul, positiva, etc. Men de lyfter alltid mig vidare till en ny nivå. I nöd och lust.
Didaktikseminariet förra veckan var intressant. Rent tekniskt var det inga nyheter; vi har pratat didaktiska aspekter (lust och nyfikenhet t.ex.) både i tidigare kurser på hdk, och när jag läste svenskdidaktik. Tankar om hur vi kan förankra kursplanens mål, och paketera våra lektionsidéer, så elever i alla åldrar känner lust, kan man inte mangla för litet. Så här, i efterhand, känner jag att det givande med seminariet, låg på ett annat plan. Fyra personer, i olika positioner i vår livsresa, hoppade av på samma hållplats och möttes. Att våga låsa upp sig. Att våga hoppa. Att våga lyssna och att våga tala. Medmänskliga möten ger mod.
Jag ska koncentrera mig på att gestalta min tes: medmänskligheten lever; LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN! Mina tankar just nu kretsar kring hur jag kan visa ögonblicken i mötena. Den här bilden kommer inte att vara med i min gestaltning, tror jag. Det är min dotter och hennes kusin. Men den visar vad det handlar om; Samförstånd och kärlek. (Min pappa tog bilden.) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar