Bistå andra spelare...

Tankar om biståndsarbetare. Varför låter det högstatus med bistånd, och lågstatus med service. I grund och botten tror jag att det är viljan och känslan av tillfredsställelse när man gör något för sin nästa, som driver både taxichauffören, missionären, servitrisen och sjuksköterskan. Man skulle lätt kunna påstå att det handlar om skillnaden i kompetens; chauffören och servitrisen utför ett arbete jag själv skulle kunna göra, medan sjuksköterskan och missionären måste ha extra utbildning. Kanske är det även därför utövande konstnärer/musiker oftast har tveksam status. Lärare i de "estetiska ämnena" får ju ofta höra kommentarer som indikerar det. "Så kommer de till dig och ritar en bild." " Vad kul det måste vara för dig som får jobba med din hobby!" osv Kan det till och med vara därför vi "tillåter" att killar tycker inte om syslöjd lika mycket som tjejer" och "man kan ju inte begära att killarna ska vara lika framåt som tjejerna i hemkunskapen.." Först när vi för fram bildämnet i skolan som ett kommunikativt ämne, som dessutom ökar i betydelse i it-kulturen, får det ett statusskimmer över sig. (anser jag under protest!) (Kanske en fotoserie med biståndsarbetare av olika slag. )

Andra biståndsarbetare:
När ambulansen ska hämta patienter med osäkra skador i "stökiga" stadsdelar, har de rutinmässigt polishandräckning. Detta gäller även andra "spelare" i räddningstjänsten. Undrar om det gäller i hela Sverige? Hur är det på landsbygden? Undrar om t.ex. en präst eller imam skulle få polishandräckning om de skulle till en "osäker" miljö?
Känner sig personal inom hemtjänsten sig trygga? Taxichaffisarna?
Kanske intervjua för en film?

Undersöka nyttan av populärföreteelsen tv-galor. Typ före - gala - efter.. grunda på statistik.. utveckling..

Jaja! Jag fortsätter väl tänka imorgon.. Midsommarafton. (Man tänker så bra med en liten sillbit innanför västen!!)