likasinnade

Jag säger bara, SUCK! Här är uppenbarligen en man som skulle ligga risigt till om jag inte var lyckligt gift!! Olafur Eliasson: Colour square sphere (2007)

transparensens själ...

Attans också!! Man får vrida på huvudet!! Detta är vår vackra gamla ek. Helt utan baktankar.

Transparensens fiende nr 1: DAMM. eller åtminstone transparensskulptrisens...

Transparent är ett trendord som faktiskt redan är på väg ut, enligt dem som vet sånt... Ordet har starka värden kopplade till sig, vilka speglar den tid vi lever i. Direktöversättningen till svenska torde väl vara: genomskinlig. I ett demokratiskt samhälle som skryter om sin låga korrumptionsfaktor, är den statliga administrationens transparens ett sätt att vidmakthålla uppfattningen om det Lutheranska samfundet, med det strävsamma folket, som aldrig skulle komma på tanken att sko sig på någon annans bekostnad! Solidariska som vi är! Eftersom vi inte har något att dölja, ÄLSKAR vi transparens! Motsatsen till ljusskygghet! Samtidigt vet man ju att om man är litet suspekt, så där, ska man försöka verka så normal som möjligt, och låtsas som det regnar... Regndroppar har också ett visst mått av transparens. (Var det en loop, där?!)

Nåja, Den katolska kyrkans stängda dörrar har ju i alla fall inte skyddat dem från moraliska katastrofer, och vårt transparenta politiska system garanterar tydligen inte de enskilda politikernas rättspatos.

Transparent betyder alltså ärlig, sann, oskyldig.

Transparens- ordets ursprung är säkert latinskt, som de flesta andra. Trans = genom,över. Parere- synas. (Svensk etymologisk ordbok)Parent -förälder- tillsyn... ( egen spekulation)

LUFTEN ÄR GENOMSKINLIG, TRANPARENT - men ändå bryts ljuset av dess innehåll och filtrerar vad vi ser! Luften är INTE osynlig. Den bryter/förändrar verkligheten.

For en tur till plastfabriken, där jag gör mina fynd. Denna veckans produktion har präglats av smältlim och misslyckanden. Gjorde ett stort evighetsskum :-) som jag tog ut och fotograferade mot en häftig ovädershimmel. Blåsten tog skummet, och en stor del gick sönder, trots smältlim. Alltså, min vana trogen, så beklagade jag mig för plastexperterna, och blev raskt lotsad till en herre vid namn Björn; limexpert. Han hade full förståelse för min frustration över att köpelim antingen är för otransparent eller för styvt. Det funkar helt enkelt inte på PVC. Tangit!! Så heter limmet som är svaret på alla mina böner, enligt Björn. Jag fick köpa en tub av honom, billigt! Dessutom fyllde jag på mitt, redan mycket omfångsrika lager av plast, och begav mig hem. Jag har inte hunnit prova än, men det ska jag väl ha gjort innan måndag, hoppas jag.

Vårt seminarium; utställningsteknik, i torsdags, var mycket givande. Driftiga klasskamrater som tar initiativ och gör sitt jobb, stimulerar hela gruppen. Effektivt arbete utan långbänkar och väggmålningar... Jag ser fram emot utställningen.

Veckans transparenta tema har varit - Konstruktion och TEJP.Jag har jobbat med olika former och olika fästen. Min mycket suddiga bild av det färdiga "verket" innehåller en konstruktion med raka former, och en kaskad av rundade former. JAg har dessutom mixtrat litet med perforering.


Jag kom tidigare fram till att det transparenta viker sig för motivet som skiner igenom. Alltså: skulle jag vilja göra det transparanta litet mer intressant. En linje färg, några hål (också transparenta) eller en frostad yta. Provade litet.. vi får se vad det blir. Jo det är intressant.. men intressantare....??













Här är en som hittat nåt intressant med strålning.

Samtidigt pysslar jag med att göra det transparenta så transparent som möjligt. Inget lim! Helst ingen tejp! Transparent fiskelina och självfästande anordningar.... (á lá MH-Y)

Tyvärr kan jag konstatera att Smältlim är bra på hållfasthet i detta sammanhang! Jag har byggt litet på en optimistisk upprättstående konstruktion, endast med PVC-plattor och vanlig hushållstejp. Gick ganska bra. Men hålfastheten räckte inte. Fast å andra sidan var det inte speciellt fantasieggande heller! Jag tänkte göra en slags transparent pelare som var fylld av gissa vad; jo, transparenta former. Så gick mina tankar till Sergels torg i Stockholm, och Edvin Öhrströms fantastiska pelare i glas och stål.

Pladask!

Min konstruktion nådde nya nivåer (lägre) och modulerades.
Hållfastheten är fortfarande inte fullgod, men jag gillar formen! Ymmighetshorn? kosmos? Ett kar för bubbliga flöden?

Transparensen är så genomskinlig att den nästan MÅSTE dölja något! VAD? Jag har tidigare hittat dess inneboende energi/spänning. Samtidigt ligger dess styrka i att låta annat skina igenom! (Avslöja?)

JAg hinner nog helt enkelt inte skriva allt jag har på hjärtat just nu, så

VI ses.

Med nya krafter..

Jag sitter i bussen på väg hem från handledningen idag. Har en förnämlig känsla av trygghet, trivsel och utmaning(!) efter vårt möte. Gruppen känns tight, och genuint intresserade av varandra och våra gestaltningsprojekt. M:s handledning är rak och ärlig - och mycket lyhörd. Alla gruppmedlemmars kommentarer och infallsvinklar, ger nya dimensioner att utforska. Alla projekt i gruppen har samband med någon av de andra. Intressant. Jag känner att min transparenta historia har samhörighet med både K:s transparens, A:s konstruktivism, och O:s förmodade önskan att titta in och möta känslor. Som genom en skyddande lins, eller ett genomskinligt skal, känner jag anknytning till M:s och B:s foto/filmtanke. Vad är det jag kommer att få syn på genom min transparens?
I mitt förra inlägg skrev jag om känslan att det transparenta motivet blev mindre intressant än det som beskådades genom det. Ni vet, himlen.. Är det det jag ser; att verkligheten ÄR VIKTIGARE än filtren den passerar på vägen till mig? Kanske.. Men betyder det att de är oviktiga, filtrena?

Det var några bilder som aldrig kom med i mitt förra inlägg. Jag ska försöka lägga in dem här, sen när jag kommer hem. Det var en ny struktur som visade mig att det, i mina rektangulära polyetenlappar, finns en inbyggd spänning. Jag försökte göra en fastare konstruktion, som jag skulle kunna förstora på höjden, men lapparna hade en egen strävan.

Jag ska fortsätta att bygga på min "porösa-transparenta-bubbliga" struktur, och försöka utnyttja den inneboende spänningen i materialet.
M och jag samtalade en stund utanför kaféet innan vi gick hem. Och medan vi satt där upptäckte jag en massa transparenta färgade plastfickor som någon ville bli av med. Jag ska fundera på hur och om jag ska använda dem... litet frestande... Vi får se..

Gestaltningsvecka 1

Vilket fantastiskt sätt att fördjupa sig! Är det möjligt att detta skall examineras? Redan när vi fick uppgiften för en månad sedan, gick min hjärna igång. Den första och mest spontana reaktionen var att; nu ska jag ÄNTLIGEN genomföra min ”universella pendel” Den har dykt upp i så många sammanhang; ekonomin, barnuppfostringsmetoder, litterära uttryck, musikaliska trender, kjollängden, osv.osv. Det skulle vara så kul att försöka gestalta den eviga pendeln. Eller kanske ett urverk, med mässingskugghjul som representerar tidens tand, eller flykt, eller nåt... Ett kaleidoskop … eller ett tittskåp. Eller en vågask, en sån där med olja och vatten som vickar fram och tillbaka. En låda med olika titthål, där man kan se pendeln tredimensionellt ur olika perspektiv.

Om du kan se din gestaltning framför dig – ta ett annat! Hmmm.

Ett annat syfte med denna fördjupning är att ta tillfället att utforska ett material, en metod eller en teknik. Vilket tillfälle! Glas, metall, betong, pastellkritor, pärltavlor, plast, det finns obegränsat med möjligheter.
Något som intresserat mig på ett tidigt stadium, är transparens. Genomskinligt, ljusbärare, synligt, och i sig själv en konflikt. Som en sköld, ett skydd, utom visuellt. Papier maché fast transparent. Genomskinlig plast. .. Plastic maché!!

Samlade ihop litet plastpåsar och förpackningar, och gjorde en korv av plastfolie. Utrustad med limpistol, tejp, men utan inspiration, arbetsro eller tålamod, gjorde jag litet tester. Jag vill inte påstå att det blev speciellt bra, men å andra sidan blev det tillräckligt dåligt för att jag är förvissad om att det kan bli MYCKET bättre.

Efter handledningen i tisdags stod det klart för mig att det var plastic maché och transparensen jag ska jobba med. Handledningen gav mig precis vad jag behövde, en puff i någon riktning. Efter att ha ”målat in mig i ett hörn” kändes det som om ”världen låg för mina fötter” igen.
I mitt tidigare liv, har jag gjort en kollektion förpackningar i plast (för pasta), och kontakten med förpackningsfabriken i Borås återupptogs direkt på onsdag morgon. Jodå, jag fick komma och rota i deras spillkontainer. Så det gjorde jag. Transparent plast i olika tjocklekar och hårdheter, i akryl och pet, fick jag. Resten av eftermiddagen ägnades åt att röja plats, och upprätta en arbetsplats i källaren, där mina alster inte riskerar att demoleras av lekande barn.

Limpistol, sax, radio, godis, kaffe, klassiska favoriter vol.2 (från Beethoven till Mozart) och en väldigt massa plast. Och föresatsen att bara leka och se vad det blir.

Jag har svårt att inte försöka gestalta någon...... det kommer hela tiden gubbar, blommor, symboler.... kanske är det det, det ska bli.. Är transparens abstrakt eller konkret?

I källarens taskiga belysning har jag svårt att se vad jag gör. Transparensen blir på något sätt ännu transparentare när inget direkt ljus bryts genom den. När jag tog ut mina provalster i solen, fick de genast mer liv. Men där ute i solen tränger sig omvärden på, och transparensen kommer i bakgrunden (!!????) Typ, -vad vackert man ser himlen genom den! Transparens som transformator.... …................................ …..

Litet associerar jag till Mattias porösa strukturer.

Jag har gjort litet försök med att värma plasten för att kunna forma den. En gammal gjutjärnspanna på spisen. Mycket doft för litet form, och pe:n blev bara trådar och till slut något som såg ut som knäck. Gaserna av akrylen får jag nog kolla upp, om de är så nyttiga... Det var lätt att vädra ut, men lukten satt ändå kvar länge.. i hela huset... Tänk om man kan forma runt en form.. t.ex. en ungsvärmd sten..

Det finns litet kvar att jobba på...

Skissboksreflektioner

Jag trodde att gränser var ett tema som utan problem skulle trigga igång en flod av tankar och bilder hos mig. Speciellt som man var litet "uppvärmd" av färdighetsprovet. Detta; min första skiss, gjordes i positiv anda och med tillförsikt inför den nya värld jag hade framför mig.

Och sen var det STOPP! Eller, inte stopp, men torka. Det var som om att; bara genom att ta fram skissboken, var gränsen dragen och muren byggd! Alla mina tankar gick åt till att hata gränser, mycket mer än jag egentligen gör! Mången bussresa har ägnats till att försöka komma åt gränserna via diverse omvägar, för att lura mig själv att närma mig från ett annat håll...
Överskridande - är en tanke som kan lura in mig i gränsfållan! Den här bilden visar på en extremt effektiv gränsförflyttare! Att kommunicera med mycket små barn, kan få mig att göra nästan vad som helst, för att överbrygga hindren.

Gränser är ju faktiskt inte så statiska som man lätt kan tro!! Flytande gränser känns trösterikt. Fast genom att frysa dem ibland, kan man lättare se nya utgångar/ingångar.

Strunt!!!!
Här sitter jag och tänker och tänker, och tänker. På gränser och bomber och egna mentala spärrar! EGOTRIPP! Det känns inte VIKTIGT! Ingen människa är en ö. Jag saknar det sociala metaperspektivet. Även en skiss är ett uttryck för något jag vill uttrycka!!! Så lättviktiga mina skisser är: tänkte jag, och kastade mig glatt in i det sociala samvetets mest lättillgängliga offer.
Världssvälten!
FAO: FN:s organ för tryggad livsmedelsförsörjning i världen, uppskattar att 923000000 människor hungrade under 2009. År 2000 enades man om FN:s mål ; att minska antalet med hälften till år 2015, men på grund av den globala ekonomiska turbulensen under förra året, ÖKADE istället antalet människor i välden som inte får tillräckligt med mat för att överleva, med 75 miljoner/140 miljoner (beroende på vem man frågar). Detta på grund av att matpriserna höjdes!!!! Inte för att det saknades mat!!!!
Genom att tänka på en miljon människor och rita 923 streckgubbar (140 rosa) gjorde jag INGET för att lösa problemet. Men jag blev medveten om läget.

Ett litet inlägg om schemat

Nu är jag faktiskt riktigt förbannad! I alla fall ganska arg!

Måndag:
Jag kom litet för sent eftersom Delsjömotet var igenkorkat ända till Mölnlycke, men jag hade inte behövt oroa mig. Vårt mingel, frukostfika och akademiska minutrar varade till ungefär halv tio. Därefter presenterade M dagens begivenheter, som skulle ingbegripa en kort diskussion om hur vi upplevt våra individuella samtal, sedan en elevpresentation,s och ca en timmes film. Därefter skulle vi ha en kort information om vår kommande essä-uppgift. Vi ställde också en fråga avseende nästa veckas schema, och dess blanka ytor. (eget essäarbete!) Efter detta fick vi en diger presentation av Holland under ca 1h45min. Eftersom jag hade funderat över begreppen kultur och identitet under den extralånga bussresan, låg nya reflektioner nära till hands under youtubeklippen. Visst var det kul – men inte 105minuterkul. Efter föredraget hade vi 20minuter fikapaus och sen bar vi upp litet stolar till skulptursalen, väntade in de sista, och hade sedan en bra och uttömmande informationsstund med T och N. Sedan var klockan drygt tolv, och så var den dagen slut.
Visst är min restid effektiv som studietid, och visst är den självvald. Men 4-5 timmars resa för, grovt räknat 45 minuters läraranförd lektionstid, och en i och för sig trevlig, men omotiverat lång elevpresentation, känns litet dyrt. Det är nämligen så att jag kostar pengar. Pengar som jag lånar och som jag ska betala tillbaka, i samma stund som min utbildning är klar. (Hoppas att jag är anställningsbar då)

Tisdag:
Vilken tur att jag mötte lärarlaget igår, och kunde fråga om vad tisdagen skulle erbjuda. Därför hade jag idag exklusiv kunskap om namet på dagens föreläsare, redan när jag kom. Att föreläsningen skulle rymmas under ramen Kulturorientering hade jag läst i papprena. Viss förvirrning i starten över vilken utbildning vi gick (ska alla här bli lärare i bild? Är det en kurs, eller ett program?) Sedan visade det sig att schemat blivit alldeles fel. Tiderna som angivits stämde inte med föreläsarens planering. En kör av uppgivna dagishämtare, busstidtabellsläsare, agendaberoende suckar uppgavs och ny förvirrning uppstod.

Den välvilliga föreläsaren lyckades senare trixa och fixa så schemat blev ändrat. Är det någon som har hört om den radikala estetiken? (Ja, den finns på vår litteraturlista) Jasså, är det nån som har läst den? (Jovisst) Jaha, vad bra. Annars har jag ett utdrag som vi ska jobba med sedan. (Men då hade vi ju kunnat förbereda oss...) JÄVLA SCHEMA!! Detta måste väl kunna ha planerats OCH KOMMUNICERATS i god tid på schemat, bloggportalen eller var som helst!!!! Eller i måndags...

Föreläsningen, arbetsuppgiften och diskussionen idag var både bra och angelägen. Tråkigt bara att starten blev så ineffektiv, idag också. Det stal onekligen en del fokus och energi av hela gruppen.
I den bästa av världar får eleverna ett schema med både tider, delmoment, undervisande lärare och litteratur att förbereda sig med. I den bästa av världar kommer dessutom eleverna i tid, känner sig motiverade och börjar lektionen på utsatt tid.

Jag hoppas verkligen att ingen tror att jag vantrivs, efter detta irriterade inlägg. Jag älskar att gå på HDK, men känner mig kanske litet respektlöst behandlad, som student.

Eller som min dotter brukar säga: -Nu har det gått över, mamma. Nu är jag glad igen... :-)