Med nya krafter..

Jag sitter i bussen på väg hem från handledningen idag. Har en förnämlig känsla av trygghet, trivsel och utmaning(!) efter vårt möte. Gruppen känns tight, och genuint intresserade av varandra och våra gestaltningsprojekt. M:s handledning är rak och ärlig - och mycket lyhörd. Alla gruppmedlemmars kommentarer och infallsvinklar, ger nya dimensioner att utforska. Alla projekt i gruppen har samband med någon av de andra. Intressant. Jag känner att min transparenta historia har samhörighet med både K:s transparens, A:s konstruktivism, och O:s förmodade önskan att titta in och möta känslor. Som genom en skyddande lins, eller ett genomskinligt skal, känner jag anknytning till M:s och B:s foto/filmtanke. Vad är det jag kommer att få syn på genom min transparens?
I mitt förra inlägg skrev jag om känslan att det transparenta motivet blev mindre intressant än det som beskådades genom det. Ni vet, himlen.. Är det det jag ser; att verkligheten ÄR VIKTIGARE än filtren den passerar på vägen till mig? Kanske.. Men betyder det att de är oviktiga, filtrena?

Det var några bilder som aldrig kom med i mitt förra inlägg. Jag ska försöka lägga in dem här, sen när jag kommer hem. Det var en ny struktur som visade mig att det, i mina rektangulära polyetenlappar, finns en inbyggd spänning. Jag försökte göra en fastare konstruktion, som jag skulle kunna förstora på höjden, men lapparna hade en egen strävan.

Jag ska fortsätta att bygga på min "porösa-transparenta-bubbliga" struktur, och försöka utnyttja den inneboende spänningen i materialet.
M och jag samtalade en stund utanför kaféet innan vi gick hem. Och medan vi satt där upptäckte jag en massa transparenta färgade plastfickor som någon ville bli av med. Jag ska fundera på hur och om jag ska använda dem... litet frestande... Vi får se..