Gestaltningsvecka 1

Vilket fantastiskt sätt att fördjupa sig! Är det möjligt att detta skall examineras? Redan när vi fick uppgiften för en månad sedan, gick min hjärna igång. Den första och mest spontana reaktionen var att; nu ska jag ÄNTLIGEN genomföra min ”universella pendel” Den har dykt upp i så många sammanhang; ekonomin, barnuppfostringsmetoder, litterära uttryck, musikaliska trender, kjollängden, osv.osv. Det skulle vara så kul att försöka gestalta den eviga pendeln. Eller kanske ett urverk, med mässingskugghjul som representerar tidens tand, eller flykt, eller nåt... Ett kaleidoskop … eller ett tittskåp. Eller en vågask, en sån där med olja och vatten som vickar fram och tillbaka. En låda med olika titthål, där man kan se pendeln tredimensionellt ur olika perspektiv.

Om du kan se din gestaltning framför dig – ta ett annat! Hmmm.

Ett annat syfte med denna fördjupning är att ta tillfället att utforska ett material, en metod eller en teknik. Vilket tillfälle! Glas, metall, betong, pastellkritor, pärltavlor, plast, det finns obegränsat med möjligheter.
Något som intresserat mig på ett tidigt stadium, är transparens. Genomskinligt, ljusbärare, synligt, och i sig själv en konflikt. Som en sköld, ett skydd, utom visuellt. Papier maché fast transparent. Genomskinlig plast. .. Plastic maché!!

Samlade ihop litet plastpåsar och förpackningar, och gjorde en korv av plastfolie. Utrustad med limpistol, tejp, men utan inspiration, arbetsro eller tålamod, gjorde jag litet tester. Jag vill inte påstå att det blev speciellt bra, men å andra sidan blev det tillräckligt dåligt för att jag är förvissad om att det kan bli MYCKET bättre.

Efter handledningen i tisdags stod det klart för mig att det var plastic maché och transparensen jag ska jobba med. Handledningen gav mig precis vad jag behövde, en puff i någon riktning. Efter att ha ”målat in mig i ett hörn” kändes det som om ”världen låg för mina fötter” igen.
I mitt tidigare liv, har jag gjort en kollektion förpackningar i plast (för pasta), och kontakten med förpackningsfabriken i Borås återupptogs direkt på onsdag morgon. Jodå, jag fick komma och rota i deras spillkontainer. Så det gjorde jag. Transparent plast i olika tjocklekar och hårdheter, i akryl och pet, fick jag. Resten av eftermiddagen ägnades åt att röja plats, och upprätta en arbetsplats i källaren, där mina alster inte riskerar att demoleras av lekande barn.

Limpistol, sax, radio, godis, kaffe, klassiska favoriter vol.2 (från Beethoven till Mozart) och en väldigt massa plast. Och föresatsen att bara leka och se vad det blir.

Jag har svårt att inte försöka gestalta någon...... det kommer hela tiden gubbar, blommor, symboler.... kanske är det det, det ska bli.. Är transparens abstrakt eller konkret?

I källarens taskiga belysning har jag svårt att se vad jag gör. Transparensen blir på något sätt ännu transparentare när inget direkt ljus bryts genom den. När jag tog ut mina provalster i solen, fick de genast mer liv. Men där ute i solen tränger sig omvärden på, och transparensen kommer i bakgrunden (!!????) Typ, -vad vackert man ser himlen genom den! Transparens som transformator.... …................................ …..

Litet associerar jag till Mattias porösa strukturer.

Jag har gjort litet försök med att värma plasten för att kunna forma den. En gammal gjutjärnspanna på spisen. Mycket doft för litet form, och pe:n blev bara trådar och till slut något som såg ut som knäck. Gaserna av akrylen får jag nog kolla upp, om de är så nyttiga... Det var lätt att vädra ut, men lukten satt ändå kvar länge.. i hela huset... Tänk om man kan forma runt en form.. t.ex. en ungsvärmd sten..

Det finns litet kvar att jobba på...