Mitt inlägg om den lille fransosen, igår, blev litet rumphugget. Detta kan skyllas helt på datorn, uppkopplingen, eller varför inte blogger!! Något gick fel när jag skulle spara, först en gång, sedan en gång till, och efter att ha skrivit om texten två gånger, struntade jag i det, den tredje.
Nåja. Den lille fransosen fick tillslut nog, och det sista vi såg av honom, var svävandes i kosmos......
Innehållet på mina kort de senaste dagarna har försvunnit i den förlorade textmassan. Fredagens kort : Bistå andra spelare, erbjud dig att hämta saker och hjälpa till med allt. (Jamen, det gör jag ju JÄMT! Väl?) Ganska kul. Men Måndagens kort var desto roligare: Utveckla spelets regler med ytterligare en regel. Jag, som just haft tankar om reglerna i spelet! Haha! Vad ska jag ta..... Riv hela rasket och gör en 2-dimensionell bild istället ?? Eller, Alla måste ge ett av sina hus till grannen. Kanske: börja varje dag med att ge grannen beröm.
Varför just grannen, tänker jag. Jamen, är det inte just där det hettar till mest. På ena eller andra sättet. Och vi har verkligen en skön stämning i skulptursalen, hela gruppen, men på något sätt samverkar man mer med sina grannar ändå. Både praktiskt och mentalt.
Efter en liten funderare, bestämde jag mig. Barnen. De är inte synliga i våra stadsbilder. Konstigt att jag inte tänkt på det tidigare. Vi är ju ändå en yrkeskår som jobbar med barn. Är det för att vi har "sommarlov" som vi tänker bort dem? De är ju ganska många, trots allt. Min regel blev således:
Skapa en plats för barnen i din stad. (eller hur jag nu formulerade mig..)
En snäll regel, tyckte jag. Ganska kul, självklar, och inte svår. Reaktionerna från kamraterna var dock blandade. Inte helt positiva, om man säger..... Vad BRA! Just därför var den regeln NÖDVÄNDIG! Nästa gång jag får bestämma, ska jag göra en regel om etnisk integration. Eller om genusneutral stadsmiljö. Eller handikappvänlig! Eller varför inte; en som vuxna får komma in i, bara om de kan koden.
Bilden visar dagens utmaning...... Mycket balkonger, blir det...
Ha ha ha, du är ju bara bäst. Tur att din regel inte blev "riv hela rasket och bygg en 2-dimensionell bild istället". Då hade jag bara dött! Har ju precis rivit två gånger tänkte jag när du började fundera högt i salen. Otrolig tur för mig, och härligt funderat kring barnen. Himla kul annars med genusrelaterad stadmiljö, skönt att du har närhet till verkligheten, och grym på att bygga är du ju också!!
SvaraRadera