Himlen får vänta...

Fasen vilket motflyt, när inte heller speciallimmet fungerade!! Limmet var säkert bra, men krävde att man fixerade ytan i 4 minuter + härdade i 24 timmar för att det skulle bli hållfast. Med den spänning jag vrider mina pvc-bitar till, lyckades jag inte fixera utan att vrida....

Nu handlar det inte längre om att utnyttja materialets inneboende egenskaper - NU HANDLAR DET OM ATT VINNA!!!!!

Tejp, annan tejp, Karlssons klister, häftapparat, häftpistol, borrade hål med skruvpluggar, buntband, ståltråd, skruv och slutligen silvertejp. Ganska sur gav jag upp och lade mig i soffan och läste Claes Ohlssons katalog. Kastade mig in i bilen och åkte dit, köpte nitknipsare, nitar och ännu mer tejp.
Nu har jag kört litet testverksamhet med en ny superstark transparent packtejp, som faktiskt verkar hålla, åtminstone grundformen.

Jag testade att tejpa ihop "8-orna" med samma tejp, men det gick inte.. En tvättlina i vacker ljusblå nyans fick binda samman ett stim. Och det gick!

Nåja, dagen är inte slut än, men det skulle onekligen vara skönt med litet rationell arbetsro.

Det syns väl inte för mycket, eller hur? Slutligen, appropå himlen; det är ju svårt att inte vara naturlyriker när man bor så vackert som jag...