Måndag förmiddag hade vi morgonsamling med UR:s Alla sinnen tillåtna! Den gjorde mig riktigt förbaskad! Tre program som handlade om lärandet och dess hinder i skolan idag. Dokumentära inslag och teoretiker som, anser jag, gjorde grova generaliseringar för att visa sin tes. Sådana tricks brukar man ta till när man vill vill sticka ut hakan och skapa debatt, men i detta sammanhanget tycktes det nästan som om man nödgades försvara de inkompetenta lärarna som blev så begränsade och inte kunde hantera tiden, rummet och uppgiften. I ett forum som vårt, morgonsamlingen på hdk, är det ju bara en bra grund för diskussionen, men att lärarna lyser med sin frånvaro i den allmäna skoldebatten, som förs i kvällstidningarna (!!!), förvånar mig inte, om denna typen av tillspetsade dokumentärer utger sig för att skildra verkligheten.
Jag tycker att den gav en ensidigt negativ bild av hur det ser ut i skolan. Det talades t.ex. om 40-minuters terror, som lärarna trälade under och eleverna stressades sönder av. Naturligtvis är verkligheten mer nyanserad än så; För många elever, speciellt dem som har svårt att fungera ultimat i klassrum med 20-30 elever, räcker den tiden mer än väl som utmaning att försöka koncentrera sig på. Under andra omständigheter, t.ex. praktiskt arbete, slöjd, bild, eller rörelse, kan det fungera bättre med längre effektiva arbetspass. Så många aspekter påverkar lärarens lektionsplanering; gruppens dynamik, ålder, ämne, ledning etc.etc. Just tiden och rummet är ju de faktorer som är lättast att göra något åt i det lilla, men svårast att ändra i stort.
Appropå det kom jag att tänka på en bok som har förändrat mitt sätt att tackla den postmodernistiska tidspressen: Bodil Jönssons Tio Tankar om tid. Läs den! Hennes mantra; Jag har gott om tid, fungerar faktiskt!!
Eftersom vi redan har fört en diskussion i klassrummet, drar jag inte någon mer kritisk kommentar nu, för jag håller på och laddar inför Ove Sernhedes föreläsning idag, tisdag.
Han ställde frågan som jag brottats med under lång tid, nämligen Är det verkligen någon ide, gettoungarna är ju redan dömda på förhand, så varför bry sig över huvudtaget....?(Så kan det väl ändå inte vara......??) Eller är det någon slags postkolonialt samvete som tvingar oss att hålla skenet uppe, och fortsätta inbilla någon att med tillräckligt mycket resurser, och framför allt ännu skickligare lärare, kan vi få hela Rosengård till högskolan.(med eller mot deras vilja) Det är sällan någon frågar hur, och på vems villkor. Bara att!
Jag vill oxå ha en liten lucka på huvudet!!!!
Såg ni Evas superkoll på tv igår? Om inte – gör det nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar