Reflektioner v.38

Denna veckan har varit himla kul. Jag har fått ägna mig åt en tre-dagars, sanktionerad egotripp i ett välvilligt sällskap.

Men först vill jag vrida klockan tillbaka till förra veckans redovisning på fredagen. Vilken fantastiskt intresant föreställning. Förändring i det offentliga rummet, i stort och i smått. Det som slog mig var, att alla hade gjort något som betydde något. Jag menar, det spelade ingen roll om vårt uttryck var stort eller litet, konkret eller filosofiskt, tydligt eller otolkat, billigt eller dyrt. ALLA var intressanta!

Arbetssättet med förändrig i det offentliga rummet, känns som något att använda med kanske en liten grupp i gymnasiet. Ansvarsfrågan hänger över inspirationen. Det ska bli intressant att se vad jag säger efter att ha träffat ett gäng gymnasieelever, efter VFU:n.

Och nu till denna veckas tema: Jag, du, vi och identitetsprocessen.

Efter att ha läst liknande kurser i både svenska, barns språkutveckling, svenska som andraspråk och barn, kultur, medier, kändes Måndagens föreläsning litet som gammal skåpmat, om än, i sympatisk skepnad.

Workshopen som sträckte sig mellan tisdag och torsdag var riktigt rolig. Ur personligt hänseende, var det välgörande att få tänka om sig själv. Ur "Du-synvinkel" var det ett fenomenalt sätt att lära känna sina klasskompisar, om än ett par veckor senare än önskat. Ur "Vi-perspektiv" gjorde den långa och ganska utmattande redovisningen, oss till en klass, på allvar. Djuplodande men inte utlämnande. Respektfullt.

Alla aktiviteter under veckan var identitetshöjande, och nästan gratis, bortsett från oändliga mängder med tejp, leksaker och stenar. Det känns fint att ha digert lektionsmaterial för en hel vecka, som inte kostar skjortan. Helt osökt (!!!) kommer nu veckans länk: Bistra tider väntar skolorna i Ulricehamns Kommun.

http://www.ut.se/nyheter/ulricehamn/ytterligare-sparbeting-pa-skolan(1525548).gm

Stenar, ja.

Fredagens tecknande i skulptursalen gav mer än väntat!! Hur en sten, blir en tonåring, blir en identitet. Gestaltning!!!!!! (Ups!) Roligt att se och höra oss alla ta våra tonåringar på så stort allvar. När vi presenterade dem för varandra, anpassade vi talet efter "vår" tonårings speciella egenskaper. Jag undrar..... om det var tonåringarnas egenskaper som var anpassade efter oss.....

Hoppas att jag hinner blogga litet mer nästa vecka!

Trevlig helg!

ak