Hemma Igen!

Härligt att vara hemma igen. Borta bra, men hemma bäst, håller hela familjen Sundström med om, i dagens läge. Själv har jag rivstartat med att sitta på Högskolan Borås, och skrivit planer och idéer och statistik och tankar och manuslappar, osv. mm. osv. Nu är det meningen att mitt filmprojekt ska börja lyfta. Vi får se hur det går de närmaste dagarna, men det känns rätt bra, efter dagens arbete. Jag ska ringa litet folk, stämma träff, sampla litet bilder, ta litet kort, filma litet film, osv. Jag känner att jag har klart för mig VAD, för tillfället.

Men saker kan ändras, än.....

fortsättning följer!

struktur

Att gestaltningsarbeta på semesterresan har definitivt inte varit så lätt som jag hade föreställt mig. När vardagens ekorrhjul är avstiget, upptäcker familjen hur himla trevligt det är att umgås med varandra. VI hittar på en massa skoj; badar, leker på lekland, shoppar, besöker lekplatser, utomhusteater, mm. Tiden bara flyger!! Luleå är en höjdarsemesterstad!! Min längtan efter att sitta och tänka koncentrerat, är fortfarande otillfredställd. Kanske är det därför jag sysslar med struktur, under de tillfällen jag lyckas ta mig egen tid. Litet filmande har det blivit, men det har varit svårt att få folk att ställa upp framför kameran. Jag lade upp ett klipp på youtube för att se om det gick lättare än på blogger. Det gjorde det inte! Det tog 2 timmar att tugga ner en 2 minuters film. Det kommer jag inte att göra igen, ialla fall inte med oredigerat material. För den som kollar på klippet, står det klart att mycket redigering krävs om det ska kunna användas. Tänk vad mycket ljud man aldrig tänker på när man samtalar ute i stadsmiljön. Sänk ljudet när du tittar på KLIPPET.
Strukturen jag ägnar mig åt, iandanom, är kanske ett manus, kanske ett förstadium. Den bestär av olika nivåer, som jag vill införliva med mina tankar. Först kommer punkterna med vad jag vill berätta. OBS! Allt kan ändras!!

1. Bistånd är bara pengar som byter ägare.
2. Folk bryr sig inte om varandra nuförtiden.
3. Jag vill kolla upp biståndsorganisationer.
4. Vad mycket pengar!
5. Vad många människor!
6. De gör MER än skänker pengar!!!
7. Folk visar faktiskt MEDKÄNSLA!
8. LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN!

Vidare tänker jag på Kattis bedömningsmatris, vars rubriker kan användas som kronometer. Jag har glömt pappret med den hemma, men tror mig komma ihåg den delvis. (Jag skriver inte upp den här)

En progressionsordning som jag kan använda mig av är den gamla klassikern; uppsatsskrivandets.

1. Intro/ presentation
2. syfte/metod
3. tes/frågeställning
4. bakgrund/ tidigare forskning
5. resultat
6. analys
7. sammanfattning

Om jag nu använder mina strukturer för att berätta historien ovan, kan det nog bli tråkigt värre. Men om jag använder mig av mina kära, gamla retoriska stöttepelare; Ethos, Pathos och Logos, kommer det nog att funka.

• Ethos; ser till att moralen och sanningen inte glöms bort.
• Pathos; visar genom att vädja till våra känslor hur mänskliga vi är.
• Logos; ser till att vi lär oss något av upplevelsen. Konsekvens och sensmoral.

Nu känner jag att jag har gjort, och tänkt, en hel del, faktiskt. Någon tänker säkert att "Struktur är förkastligt! Ut i KAOS!" Men det finns tid för det också. (Eller; de har aldrig varit på Leos Lekland i Luleå, en regnig dag i semestertider!)

Imorgon kommer jag oförtrutet att jobba vidare, men då på resa mot Stockholm, där vi ska utforska turistfällor i tre dagar. HURRA!!

Alla kommentarer mottages med tacksamhet.

Hej!

Ja, kära nån, vad tiden går fort!!! Redan tisdag, och jag har, trots ambitioner, inte bloggat sedan förra hanledningen.

Det var underbart att sitta på en gräsmatta och bli influerad av sina kursare. Märkligt att jag fortfarande blir så förvånad, över hur givande det är med grupphandledning. Men tur är väl det, för ibland är själva arbetet med gestaltningen så tråkig, att man behöver något att se fram emot, om inte annat för er andras skull. Denna veckas handledning får ni dock klara er utan mig, ty jag har förflyttat mig till nordligare breddgrader, nämligen Luleå. Vi har kört bil genom ett tropiskt Sverige, och utnyttjat alla tänkbara ismaskiner, swimmingpooler och duchar på Scandichotell, runt om i Sverige. En underbar, vacker men varm resa, tycker hela familjen. Väl framme i Luleå, har vi firat makens 50-årsdag. Härligt att vara framme.

Jag har nu lagt två timmars tuggtid på att försöka publicera en liten filmsnutt om bidrag. Och misslyckats. Bara för att bevisa att det går, ligger den lilla minifilmen ovan. Inspelad i Umeå. SKa göra ett nytt försök, senare ikväll, men ärligt talat, jag har inte mycket hopp...

Men jag har filmat några snuttar, tänkt litet till, renodlat mina tankar...?? och skrivit några rader. Fast jag hade nog sett framför mig, hur jag, tillbakalutad med en GT i handen, skriver slutet på "synopsiset". Tji!! Kanske en fördel, vem vet.

Jag har, som vanligt återknutit bekantskapen med mina gamla grekfavoriter; Ethos, Pathos och Logos. De ska få vara mina stöttepelare. Vad som också finns med mig, hela tiden, är N:s hand; man kan göra en film med speakertext, där bilden illustrerar texten, och sen tar man bort speakern!!! Det är DÅ man ser vad man EGENTLIGEN har sagt!! Och så jobbar man vidare utifrån det.

Det KAN bli ett bildspel istället för en film....... Eller inte.....

Ja,ja ! Processen fortskrider.

ak

Litet ditten och litet datten...

Jag längtar efter gruppen, och sitter och tittar efter nya blogginlägg varje dag. Men att blogga litet själv!!! - Va??!! Glömde det!! Äntligen har jag fått tummen ur, och ska försöka uppdatera er alla. Handledningen med N förra veckan var bra. Jag berättade litet om mina tankar om det jag tidigare bloggat, och vi kom raskt överens om att: en film skulle kunna vara ett bra (och nytt!) sätt att försöka uttrycka mig visuellt, på.
Sedan dess har jag börjat borra mig in i arbetet med att försöka komma på hur man gör en film. Som vanligt går jag ut hårt, och ökar! Jag har research-surfat, jag har börjat att filma små snuttar, jag har börjat med ett övningsprojekt på iMovie, för att lära mig knepen. Jag har träffat och intervjuat något så exklusivt som: en kommunal volontärsamordnare!! Jag ar påbörjat manusskrivandet, genom att skriva massa små rosa lappar och lagt ut på bordet. Funderingar på hur man är tydlig i sitt visuella språk, pågår, och kommer snart att rendera i någon sorts plan, tror jag. På torsdag ska jag träffa en kompis som vet allt om bistånd, välgörenhet och volontärarbete.
Som sagt: BRED FRONT - och så bara ÖKA!
Någonstans hoppas jag att mina olika trådar kommer att knytas, eller varför inte flätas, ihop. Säkert kommer jag att justera mina manuslappar, klippa och klistra bland filmklippen, osv, men det är ju DET det går ut på!

ska försöka blogga litet oftare.... (absolut!)